Om kroppsbehåring

Och så var det det här med kroppsbehåring igen. Nog för att jag redan innan visste att det kan vara provokativt att inte raka sig, t ex blev jag utstirrad i mataffären i somras när jag hade klänning och bara, orakade ben. Men att det skulle bli en så total skitstorm mot ett event på Facebook (Ta håret tillbaka!), att en del tillochmed skriver till folk som lagt upp bilder att de inte förtjänar att leva, det hade jag faktiskt inte kunnat förutspå.

Det är så många saker med det här som är sjukt att jag knappt vet vart jag ska börja. Men jag tror jag börjar med det faktum att många som är negativa till att kvinnor väljer att inte raka bort sin kroppsbehåring menar att det är en helt oviktig fråga och att feminismen borde kämpa för viktigare saker. Men om det nu är så himla oviktigt, varför tar man sig då tid att gå med i FB-eventet och kommentera varenda jävla bild med "du är så jävla ful" eller "åh, fy fan vad du är äcklig"? Och inte nog med det, man fortsätter sedan att försvara sin ståndpunkt med helt idiotiska argument som "om man är så dum att man lägger upp en sån här bild på facebook så förtjänar man att bli mobbad". Det här är alldeles uppenbart inte en oviktig fråga, varesig för oss håriga feminister, eller för de som hatar oss.

För feminismen är det i mina ögon en oerhört viktig fråga, och jag tycker att den här debatten ytterligare har förstärkt betydelsen av den, för den visar vilket oerhört starkt tryck det ligger på kvinnor idag att inrätta sig i ledet och sträva mot skönhetsnormen. Och den visar med all önskvärd tydlighet att de som menar att det här trycket inte finns är helt ute och cyklar. Men det handlar inte bara om kroppsbehåring, i förlängningen handlar det här om alla de drastiska åtgärder som kvinnor tar till för att passa in i normen, och i ytterligare förlängning handlar det om alla kvinnor vars beteende går överstyr och slutar i ätstörningar och självskadebeteende.

Vidare tycker jag det är skrämmande hur många som har inställningen att det är fritt fram att mer eller mindre trakassera kvinnor som inte rakar sig/lägger upp en bild på sin håriga armhåla, att de får "skylla sig själva" för att de är så äckliga och dumma. Det gör nästan att jag undrar varför inte mobbning är vanligare än det redan är.

Även om jag inte tycker att någon människa har rätt att diktera någon annans utseende, så kan jag ändå acceptera att folk gillar olika saker. Jag kan acceptera åsikten "jag vill att min tjej/kille rakar sig" eller ännu hellre "vi har en överenskommelse i vårt förhållande där vi rakar oss för varandra". Gott så. Men jag kan inte varken acceptera eller förstå att man känner behov av att diktera för ALLA kvinnor hur de ska se ut, och att man gå fullständigt bananer i kommentarsfältet på ett facebook-event för att inte alla kvinnor på hela jorden väljer att raka bort sin kroppsbehåring. Det är enbart sinnessjukt.

Det är också otroligt spännande att vissa människor inte ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att det finns kvinnor som helt enkelt inte bryr sig om sin kroppsbehåring. Som har ett helt neutralt förhållande till den. Och att det dessutom finns både män och andra kvinnor som inte bryr sig om huruvida hon har hår under armarna eller ej. Jag har t ex välsignats med en man som inte kunde bry sig mindre. En tjej frågar en bekant till mig som lagt upp en bild:

"Men då undrar jag va det som hänt en människa så att man blir så deprimerad att det inte längre går att raka sig under armarna?".

Så, om man är djupt deprimerad och typ inte går utanför dörren på morgonen utan spenderar dagarna i sängen med en chipspåse, då är det nästan ok att låta bli att raka sig. Men inte annars!

Något som också fascinerar mig i största allmänhet är det här med smuts och äckel. Äckel inför något handlar inte främst om vad det är, utan om var det befinner sig. Hår på huvudet ska man ha mycket av, men så fort hår befinner sig någon annanstans (i maten, i en kvinnas armhåla), så är det fruktansvärt äckligt enligt vissa. I ett samhälle där renlighet och hygien är allt så är det ett oerhört effektivt sätt att stigmatisera något genom att kalla det ohygieniskt eller äckligt. Det görs med hår, men också med fett.


Alltså, det här gör mig så matt, ledsen och bedrövad. Men någonstans är jag ändå glad att det kommit upp till ytan igen, för det här ger mig så mycket vatten på min kvarn att jag knappt vet vart jag ska göra av det. Det har också övertygat mig om att odla mitt kroppshår som aldrig förr, även om den massiva mängden bilder av hårlösa kvinnokroppar förmodligen alltid kommer dominera över mängden bilder av håriga kvinnokroppar, så kanske det ändå kan omvända någon. Till slut kanske folk inte längre orkar käfta emot, och då är iallafall en liten seger vunnen.

Gråt inte, kämpa!